Anders simmar lugnt
Datum: 27 maj 2022
Denna vecka vill alla vi på Safe Return säga grattis till vår kollega, Anders Haglund, som nyligen och återigen blev svensk mästare i simning. Denna gång i svenska mastersmästerskapen för 60-plussare. Anders är väldigt återhållsam med att berätta om sig själv, men jag gjorde mitt bästa för att få ur honom lite detaljer om karriären som simmare och vad det är som driver honom. Här kommer en liten intervju med Anders.
Anders, vi börjar från början, när började du simma och kommer du ihåg vad som var bakgrunden till det?
Ja, min pappa var gammal simmare och jag började i 10-11 års ålder. Ganska omgående upptäckte jag att jag hamnat på en lista som nr 36 över de snabbaste i landet i min åldersklass, på 100 meter frisim. Då bestämde jag mig för att jag skulle klättra på den listan genom att helt enkelt bli snabbare än de andra genom att slå dem, en i taget. Och till slut så toppade jag listan.
Ja, det är väl lite så vi alla känner dig. Lugn och metodisk som sakta men säkert betar av det som du har bestämt dig för att göra. Det stämmer väl ganska bra?
Ja det kan man säga. Att själva processen nästan alltid är viktigare än målet för mig är också något som växt med tiden. Som till exempel alla processer runt själva idrottandet och tävlandet, som att äta rätt, sköta sin kropp och umgås med andra likasinnade trevliga människor. Du har ju precis skrivit några artiklar om vikten av ett starkt WHY, både för företag och personer som vill lyckas. För mig personligen, har mitt WHY alltid legat i processen, och det är något som jag gärna vill förmedla till andra, genom att föregå med gott exempel.
Spännande, berätta mer om din resa i livet fram till dina senaste SM medaljer . . .
Ok, jag fortsatte att att simma fram till dess jag var ca 21 år gammal. Då hade jag till och från nosat på en landslagsplats, men inte riktigt lyckats göra mig själv helt ordinarie. Men jag hann iallafall med att ta några SM guld i lagkapp. Vid den tiden tror jag att jag peakade psykologiskt, och det starka WHY som drivit mig dog, då processen kom till ett slut.
Men nu verkar det ju som om du åter har ett starkt WHY. Vad hände?
Först och främst behövde jag hitta ett nytt WHY beträffande lusten att träna och tävla, så jag började med volleyboll, vilket gav mig chansen att deltaga i en lagsport och återigen lära mig något helt nytt, och bli bra på det. Men sedan så skaffade jag ju familj också, och då ungarna växte upp ville dom börja simma, så då anmälde jag mig tränare i simklubben.
När jag var 45 ungefär kom jag i samtal med en gammal kvinnlig bekant, som också var en före detta elitsimmerska, som berättade för mig att hon precis slagit världsrekord i en så kallad mastersklass (det vill säga för äldre simmare). Och det tände genast en låga i mig. Världsrekord lät ju kul. Det ville jag också se om jag kunde åstadkomma.
Så hur många världsrekord som Master har det hunnit bli?
Nja, inga ännuså länge. Men jag har två europarekord i 200 meter och 1 500 meter frisim i åldersklassen 60 - 64 år. Dessutom har jag väl som Master tagit över 200 SM medaljer – kanske 150 guld - vid det här laget. men jag är lite osäker på den exakta siffran, då jag tappade räkningen vid cirka 40 guld. Europarekordet på 200 meter satte jag 2016 i olympiabassängen i London.
Anders vid olympiabassängen i London, 2016
Oj, det var i sanning imponerande. Och ännu är du alltså inte mätt, utan siktar på att ta flera?
Ja, jag vill visa att det handlar om mental träning och att åldern aldrig kan vara någon ursäkt.
Anders tillsammans med den kända idrottspsykologen Lars-Eric Uneståhl
Idag har jagåter hittat ett WHY i processen som hjälper mig att fokusera på en metodisk och målinriktad träning, och tekniskt sett simmar jag bättre idag än i min ungdom. Det finns fortfarande några simmare på några distanser som är snabbare än mig, men jag litar på mitt WHY i processen och får väl slå dem senare, då vi blivit 70-plussare istället.
Fantastiskt! Tack Anders för ett stimulerande samtal, och lycka till på din process mot det där världsrekordet. Ingen som läser detta torde väl tveka om att det kommer till slut.
Thomas Stridsman Sjövy
Har du frågor eller kommentarer hör av dig till: redaktionen@safereturn.se