BioArctic - läkemedel mot hjärnans sjukdomar. Intervju med VD Gunilla Osswald del 1

Datum: 1 oktober 2021

Hej Gunilla, och stort tack för att vi får ta din tid till den här intervjun om dig och BioArctic. Jag tycker det vore spännande om du vill börja med att berätta lite om dig själv, vad fick dig att studera till apotekare i Uppsala en gång i tiden, hur hamnade du där du sitter idag och hur har du trivts med dina karriärval?

Ja visst. En drivkraft för mig har alltid varit att hjälpa sjuka människor och patienter, så jag började studera till apotekare i Uppsala för att sedan även disputera kring hur man skall kunna ge patienter bättre läkemedel med mindre biverkan. Jag gick tidigt till läkemedelsindustrin och har varit 28 år på Astra och AstraZeneca, där jag fortsatte att skolas efter universitetsstudierna.

Där jobbade jag 20 år med klinisk läkemedelsutveckling, hela tiden med inriktning på hjärnans sjukdomar. Dom sista åtta åren på AstraZeneca var jag chef och ansvarig för olika läkemedelsprojekt och på slutet var jag ansvarig på global nivå för Alzheimers och Parkinson portföljen. Jag var också med i arbetet med att köpa och sälja projekt mot hjärnans sjukdomar.

Efter att AstraZeneca avvecklade sin forskningsverksamhet i Södertälje, 2012, var det väldigt kul att få komma till ett litet dynamiskt bolag som BioArctic och att få fortsätta att arbeta med Alzheimers och Parkinson sjukdomar. Det har länge varit en drivkraft hos mig att få arbeta med läkemedel mot hjärnans sjukdomar. Jag vill jobba med något som gör att jag verkligen kan bidra till att både patienter och anhöriga får det bättre. Länge tänkte jag att jag skulle vilja hjälpa mina barns generation att få bättre vård för dessa sjukdomar. Men nu, med det arbete vi gör här på BioArctic, tänker jag att jag även skall hinna hjälpa min generation. Och det tror jag att vi nu är på god väg att lyckas med.

Det var en väldigt inspirerande resa. Stod du någonsin i valet mellan att forska själv eller delta i företagsledning, och vad fick dig att göra de val du gjorde?

Ja, på Astra fick jag olika ledaruppdrag väldigt tidigt och redan efter 2 år fick jag min första chefsposition. Jag har också alltid varit intresserad av utveckling av människor, personal och organisationer så jag var väldigt glad över att få komma till BioArctic, först som vice VD 2013 innan jag blev VD 2014. Att få komma in i det här lilla innovativa bolaget med så stark forskning och att få hjälpa till att utveckla bolaget från en ren forskningsorganisation. Först till en organisation för läkemedelsutveckling med flera samarbetspartners, som Eisai och AbbVie (Mer om Eisai nedan och AbbVie i del 2). Sedan med att göra bolaget börsfähigt, hjälpa till vid börsintroduktionen och nu gör vi bolaget redo för kommersialisering av våra produkter. Så periodvis har jag haft en inlärningskurva som varit jättebrant - men också haft jätteroligt.

Innan vi går in på BioArctic, låt mig börja med att stämma av om jag förstått problemet med Alzheimers sjukdom korrekt. Enligt Wikipedia finns det idag ca 30 miljoner människor som är sjuka i Alzheimers och man räknar med drygt 100 miljoner sjuka om ca 30 år. Betyder det att sjukdomen ökar i omfattning relativt befolkningsmängden? Och är det i så fall en följd av en västerländsk livsstil eller liknande?

Antalet sjuka ökar helt enkelt i takt med att vi blir äldre och äldre. Men vissa genetiska faktorer och livsstilsfaktorer kan påverka risknivåerna lite grann, vilket kan leda till att man drabbas tidigare. Man kan säga att det som brukar vara bra för hjärtat också brukar vara bra för hjärnan, dvs att man rör på sig, äter rätt, inte röker, undviker övervikt, använder hjärnan och träffar människor.

OK, då jag läste på om Alzheimer och dagens behandlingar fick jag även intrycket att dagens behandlingar inte gör någon egentlig nytta för en Alzheimerpatient, stämmer det verkligen?

Idag så finns det fyra stycken symtomlindrande behandlingar på marknaden som alla enbart ger en temporär effekt, men det finns inga behandlingar som kan hjälpa patienten med den underliggande sjukdomen. Så det finns ett jättestort behov av nya produkter om man vill bromsa eller helst stoppa sjukdomen. Därför jobbar vi med något som vi kallar sjukdomsmodifierande behandling, till skillnad från äldre symtomlindrande behandling. Vår produkt lecanemab, som är en så kallad antikropp, tillhör den nya typen av sjukdomsmodifierande läkemedel.

Är det då troligt att de sjukdomsmodifierande behandlingar ni arbetar med idag även kommer att utvecklas till att kunna kan stoppa sjukdomen?

Idag sätts de läkemedel som endast är symtomlindrande in från det att man får diagnosen. Det vi fokuserar på med sjukdomsmodifierande behandling är att börja behandlingen så tidigt som möjligt. En behandling med lecanemab har visat väldigt fina resultat redan vid steget innan Alzheimers, vid något som kallas mild kognitiv störning av Alzheimer typ, eller tidig Alzheimers sjukdom.

Det är här som vi har vår primära patientpopulation för lecanemab och det är här som vi just nu genomför en stor Fas-3 studie. Sedan har vi också ett pågående program riktat mot ett ännu tidigare stadium av sjukdomen. Här handlar det om individer som ännu inte har symtom men med förhöjda nivåer av ett visst protein i hjärnan (Amyloid-Beta). Tanken är då att få bort dessa proteiner tidigt och därmed förhoppningsvis stoppa sjukdomen. Eller åtminstone förlänga tiden till dess sjukdomen bryter ut.

Hur tidigt kan man då fånga upp dessa patienter i riskgruppen?

De allra flesta som får Alzheimers får det när de blir äldre, så i vår studie tittar vi på patienter som är 55 eller äldre. Sedan finns det ju vissa aggressiva mutationer som gör att sjukdomssymtom kan komma redan vid 40 års ålder. Proteinet Amyloid-Beta finns hos alla människor och tillverkas av alla kroppens celler, och är något som behövs. Vad som händer när man blir äldre är att det av någon anledning kan börja klumpa ihop sig och till slut kan klumparna bli så stora att de bildar så kallade plack i hjärnan. Den mest skadliga formen är de klumpar som är i lös form strax innan de bildar plack. Det är dessa som vår läkemedelskandidat lecanemab syftar till att ta bort.

Den Fas-2 studie som nyligen avslutades visade att plack-nivåerna hos sjuka individer minskade ända ner till att motsvara friska individer, betyder det att man då helt kan bota en patient?

I Fas-2 studien såg vi att lecanemab normaliserade nivåerna hos mer än 90 procent av patienterna. Men idag går det inte att bota eller återställa utan enbart bromsa. Ingen behandling kan alltså återställa de delar av hjärnan som redan har dött, eller de nervceller som försvunnit, som en följd av sjukdomen. Men detta poängterar ju vikten av att komma in med en bromsande behandling med till exempel lecanemab så tidigt som möjligt.

Det som är så bra med just lecanemab som vi såg i vår Fas-2 studie, var att för väldigt många som fick minskade nivåer av Amyloid i hjärnan så kom effekten också väldigt snabbt. Vi såg att man fick lägre nivåer redan efter 3 månader och hur processen sedan fortsatte under 18 månader. Sedan såg vi också att det tydliga sjukdomsförloppet (den kliniska effekten) bromsade in redan efter sex månader. Vi såg en ca 30 procentig mindre försämring och att skillnaden mellan behandling och placebo blev större och större med behandlingstiden.

Resultaten var också mycket konsistenta, och vi såg även effekter på flera andra biomarkörer som indikerar att man har Alzheimers sjukdom. Vi upptäckte också att lecanemab är väldigt snäll beträffande biverkningar, vilket gör att vi kan sätta in full dos direkt. Andra konkurrerande behandlingar behöver öka doseringen successivt tills man uppnår optimal dos för att minska risken för negativa effekter av biverkningar. Men med lecanemab kan vi alltså ge högsta dosen direkt, för snabbast positiva effekt, men ändå visar lecanemab lägsta negativa effekt från biverkning som kallas ARIA-E.

Med anledning av Fas-2 studien fick ni från FDA i USA (U.S. Food and Drug Administration) något som kallas för Breakthrough Therapy Designation (BTD), Vad betyder det mer konkret? Ger det möjlighet till något slags snabbspår till marknaden?

FDA kan ge BTD till läkemedelsprojekt som behandlar särskilt svåra och allvarliga sjukdomar, där FDA ser att dom kan hjälpa projektet med rådgivning och guidance för en snabbare utvecklingsgranskningsprocess. Så med BTD kan lecanemab komma snabbare till patienter i USA. Det är absolut en kvalitetsstämpel och något vi är jätteglada över och något väldigt positivt.

Så ni avslutade nyligen en Fas-2 studie och nu befinner ni er mitt i en Fas-3 studie. vad tillför den relativt Fas-2 studien?

Målet med en Fas-2 studie är att man skall visa att man har ett läkemedel med en bra säkerhetsprofil. Alltså få biverkningar, indikationer om klinisk effekt, samt att hitta rätt dosering. Genom att prova olika doser har vi åstadkommit allt detta. När man lyckas med det - vilket inte är så lätt - bekräftar man sedan resultaten med en Fas-3 studie, där man kan gå direkt in på en behandling med rätt dos.

Eftersom det handlar om antikroppar kan behandlingen inte ges i tablett, utan det måste ske via dropp in i blodet eller liknande. Just nu behandlas patienten ca. en timma var 14 dag, men i framtiden kan man tex tänka sig att patienten ger sig själv en spruta likt behandlingar för de med diabetes. Vår samarbetspartner Eisai meddelade precis att de redan nu kommit igång med att förbereda nästa studie för just det.

Du har nämnt bolaget Eisai några gånger. Vad kan du berätta om dem och vad har Eisai för roll i ert samarbete?

Eisai är ett globalt företag med huvudkontor i Japan. Vi började samarbetet 2005, och 2007 tog Eisai licensen för lecanemab och sedan dess är det dom som driver och bekostar alla de kliniska studierna. BioArctic har alltså inga kostnader i samband med studierna men har rätt till intäkter via så kallade milstolpar och royalties. Vi är också fortsatt med i samarbetet kring forskning och utveckling. I dagsläget har vi licensierat två projekt till Eisai och har även en mängd olika forskningssamarbeten, så dom har betytt otroligt mycket för BioArctics utveckling.

Idag har vi fått in 66 miljoner Euro via samarbetet med Eisai och totalt kan vi få in 222 miljoner Euro via milstolpsbetalningar och om vi kommer hela vägen ut på marknaden lecanemab har vi vad vi kan kalla “hög ensiffrig nivå på royalties”. Och om man då tänker på hur stor marknaden är kan detta lätt leda till intäkter på “blockbuster nivå”, dvs över 1 miljard dollar per år, i rena och skära intäkter bara för royalties utan att vi behöver ta några större kostnader. Så jag tycker BioArctic har en jättebra affärsmodell och jättebra samarbetspartner i Eisai.

Vi fortsätter intervjun nästa vecka, då vi pratar mer om BioArctics forskningsportfölj och samarbetspartners, lite om bolagets finansiella status, samt rundar av med lite om den företagskultur som Gunilla är med och skapar...

Thomas Stridsman Sjövy

Har du frågor eller kommentarer hör av dig till: redaktionen@safereturn.se